Godmorgon kära vänner! Just nu sitter jag på jobbet och jag måste säga att det känns lite konstigt. Idag är sista dagen som jag går på schema och är fast anställd i Helsingborgs simsällskap. Jag har jobbat i receptionen i 1,5 år och i bygget sedan jag var ca 15 år så det är här jag har känt mig som hemma. Jag är verkligen tacksam för att få ha jobbat på Filborna Arena och det har gett mig så himla mycket, allt från massor av erfarenhet till nya kontakter och vänner.  

 

Nu är det dock dags att gå vidare i livet och det känns så himla bra! Innan nollningen satte igång var jag lite osäker på om jag hade valt rätt, varför skulle jag lämna mitt jobb och trygghet när jag hade det så bra? Pengarna rullade in och jag kunde unna mig det jag kände för. Men man måste våga att bryta sitt mönster och låta livet gå vidare till nästa fas. Jag är stolt och väldigt glad att jag en dag i våras fick en slint i skallen och gick in till min chef och sa "Jag ska börja plugga till hösten så jag kommer jobba augusti ut". Om jag inte hade gjort det tror jag faktiskt att jag hade jobbat kvar här i ett halvår till. Låter töntigt men när jag satt mig på bussen imorse kändes det helt plötsligt konstigt att åka till jobbet, det som brukar kännas helt rätt. Man vänjer sig snabbt vid sitt "nya liv" och jag blir mer och mer säker på att detta kommer bli hur bra som helst. Studentlivet är en tid som jag tror alla har nytta av att gå igenom, trots att det ibland är jobbigt med pengar och plugg.

 

Bloggen blir lite lidande dessa veckorna men jag lovar att jag gör mitt bästa och att jag inte har glömt er!!! Som det känns nu kommer jag aldrig sluta att skriva, detta är som min dagbok (nästan i alla fall) och jag kommer med glädje gå tillbaka till dessa inlägg om ett år för att minnas och tänka tillbaka på allt som vi gjorde. Jag försöker njuta så mycket som jag bara kan för jag vet att jag kommer längta tillbaka till denna tiden om några veckor!