Det jag egentligen ville komma fram till var att jag är glad över att vi gick i samma klass och för jag fick lära känna dig. Jag hade kunnat börja gråta nu och bara rabbla upp alla dagar och nätter du har hjälpt mig med motgångar jag har haft. Det är därför man har vänner säger många men hur många vänner finns där för en när man verkligen behöver de? Sofia är verkligen en person jag hade kunnat göra allt för, ni vet när man säger att man skulle kunna ge bort sin högra hand för någon? Jag hade gjort det, för jag vet att hon uppskattar det. Sen vet jag inte om hon uppskattar varje gång jag hjälpt henne städa och laga mat innan gästerna kommit men det hoppas jag hon inte glömt. Hon får nog hjälpa mig när jag blir gammal. 

Jag pratade med min mamma om en speciell sak för någon dag sen, det är att jag och Sofia aldrig har bråkat. Det är klart att vi ibland inte tänkt likadant men det är väl klar. För det mesta tänker vi likadant, ibland är det så sjukt äckligt att man inte kan tro att det är sant. Det beror även på att vi har samma förståelse, vi kan väldigt mycket om människor och om människors beteende. Sofia är en mogen person, precis som jag. Att ha upplevt mycket i sitt liv av olika anledningar gått igenom en hel del också har inneburit att man mognar snabbt. Självklart kan vi också bete oss som femåringar ibland med, eller? ;)

Som hon skrivit kan hon lätt läsa männiksor och det kan tro eller ej jag med. Vi förstår varandra. Vi blir inte sura för minsta lilla. Om man en kväll har bestämt att vara och man helt enkelt inte känner för det, inte mår bra eller måste plugga så förstår den andra det. Istället för att börja bråka, som de flesta gör. Att bråka om småsaker leder ingenstans, Man ska uppskatta det man har, och jag uppskattar att jag har en vän som dig.