...att jag har skrikit och varit arg MÅNGA gånger eftersom mitt internet på mobilen inte har fungerat. Jag har inget bredband hemma eftersom jag alltid kör via mobilen (kalla mig snål om ni vill men det fungerar utmärkt 99% av gångerna och det räcker för mig) så därför har bloggen blivit lidande. Jag har testat att skriva inlägg ca 10 gånger om dagen för jag har tänkt att "kanske går det denna gången" men sen kommer den jäkla rutan upp på skärmen: "Det gick inte att publicera inlägget just nu" och då struntar jag i det!

 

Men nu är jag hemma hos mina föräldrar och de kör inte via mobilen utan använder bredband så nu jäklar ska jag blogga till er =) Idag har jag varit i skolan och haft seminarium mellan 10-12. Det var två personer, en man och en kvinna i ca 30-års åldern på besök hos oss som föreläste/berättade om sina liv och deras väg tillbaka till samhället. Mannen berättade om hur han hade kommit ur sitt missbruk som narkoman och kvinnan berättade om hur hon hade blivit mobbad under hela sin skolgång, hade blivit sexuellt övertrakasserad och hur hon kämpade med sin diagnos schizofreni. De två timmarna var nog de snabbaste två timmarna i mitt liv och jag tror inte att jag släppte blicken från dessa människor en enda gång. Jag hade velat spela in och visat upp hela seminariet till er  så ni verkligen hade förstått hur det var att sitta där och höra två historier som verkligen berörde. 

 

Man kan inte säga att detta var roligt att lyssna på men det var så himla intressant och jag tycker det är starkt av  dessa människor att komma tillbaka till det riktiga livet efter så pass svåra fall. Vissa stunder ville jag bara resa mig upp från stolen och ge dem varsin STOR kram och säga att jag beundrar att de har kämpat för att få komma tillbaka. Det är konstigt hur tagen man kan bli på bara någon timme och hur man kan se saker och ting ur olika perspektiv och faktiskt förstå vårt samhälle på en helt annan nivå.