Ett helt år har gått sedan det blev du och jag. Jag kommer så väl ihåg den fredagen när vi satt i min förra lägenhet och jag tyckte du var den finaste jag någonsin hade sett. Du jobbade till klockan nio på kvällen och jag hade ägnat hela dagen till att fixa en massa så att kvällen skulle bli perfekt. Jag kommer ihåg att jag höll på att kräka så nervös jag var. Jag ville att allting skulle bli som jag hade planerat och jag ville visa dig hur mycket jag tyckte om dig. 

 

Kvällen blev helt underbar, till och med ännu bättre än jag någonsin hade kunnat tänka mig. Den fredagen, den 14 februari 2014 var början på vår resa och en dag jag aldrig kommer att glömma. Idag, ett år senare tänker jag tillbaka på allt vi har gjort tillsammans. Alla våra resor, alla våra skrattanfall, när vi flyttade och blev sambos, alla gånger som vi har stöttat och trott på varandra, alla gånger som vi har tittat på varandra och undrat om vi är som normala par, alla gånger vi har pratat om framtiden och alla gånger jag har sagt att jag älskar dig och menat det ännu mer för varje gång. Men även varje gång vi har gråtit, bråkat och tjafsat. Ett förhållande är inte perfekt, även om vissa möjligtvis tror det men det handlar om att kämpa tillsammans och aldrig sluta att älska och respektera varandra. Det är så man bygger ett förhållande och en stark framtid tillsammans och jag lovar att jag aldrig ska sluta tro på oss för du och jag är det absolut bästa jag vet.